Fayas

Vissa dagar kan man vara utan.
Dagar man mår dåligt och kännslorna tränger på..
allt man försökt gömma längst in i mörkret kommer fram i ljuset och blir svårt att hantera.
Jag vet inte vad jag ska göra!!
vad kan jag göra?
Inget.
Jag kan bara stå bervid och se sjukdomen slita dig i bitar.
Smärtan och klumpen i magen försvinner inte.. tankarna blir värre och fler.. hur ska vi klara det här?
Varför funkar ingenting?!

Jag har stängt dörren mot alla jag känner och deras problem. Förlåt men jag orkar inte mer.
Jag lindar in mig i min kärlek till johan och hoppas på att jag aldrig behöver ta tag i smärtan i mitt bröst. Jag lyssnar inte. Trots att det känns som att jag ska spricka ibland.. men då trycker jag till hårt mot den dörren så den inte öppnas för mycket.

Förra veckan hade jag en riktigt jobbig dag.
Allt blev för mycket och jag ville bara kräkas upp all oro och smärta som härjade i mitt inre.
Jag fällde några tårar men det hjälpte inte ett dugg.
Pratade med underbaraste och blev lite chockad att han lyssnade. Låter ju hemskt men jag trodde inte att han ville höra men det ville han. Jag släppte alla mina tankar och kännslor på honom och han tog emot dom. Då, äntligen, kände jag mig lite bättre. Det vart inte så tungt att bära längre för nu visste jag att vi var två och att jag kunde prata med honom om jag mår dåligt och att han, självklart, kan prata med mig. Shit va vi har det bra.

Jag är så tacksam att jag har dig, underbaraste!

Nu har jag iaf fått skriva av mig lite.
Nu väntar tvätten:)