Att vara mamma och pappa
Johan var med, nyckter och tog hand om Tilda hela kvällen. Jag bar inte runt på henne eller hade ansvar för något alls. Han fixade allt. Bara för att jag skulle få en kväll så jag kunde få ha kul men mina kompisar. Jag har faktiskt inte festat på 9 månader så jag tyckte det var "min tur" att få slappna av och ta några öl. Den här människan med åsikterna blev inte kvar i vårat sällskap så länge, hon valde själv att avvika efter att martina satt henne på plats. Min älskade tinis<3
Jag har tänkt en hel del på den händelsen idag.. Varför skulle inte jag få dricka? Eller menade hon att johan inte är kapabel att ta hand om tilda? Jag kan berätta att johan är kanon med tilda! Han fixar allt! och då menar jag ALLT! Han klagar inte nångång. Inte en enda gång har jag hört han säga att det är jobbigt. Han gör något åt saken i såfall. Ju mer jag tänker på det, ju mer stör det mig.
"Åh va johan är duktig å va johan är en bra pappa." Jag får då inte höra dagarna i ända att "gu vilken duktig mamma du är.." Varför skulle inte johan vara en bra pappa? Han har varit med tilda precis lika mycket som jag och vet vad som behöver göras och vad hon kräver..
Om vi säger att det hade varit tvärt om, om det hade varit johan som drack. Då hade det inte varit nå snack om saken. Det hade varit helt ok. Och jag hade då inte fått höra "åh vilken duktig mamma du är" Det stör mig.
Johan blev oxå störd på detta. Varför skulle han inte vara en bra pappa.
en kommentar som jag fick från min bror när jag och mamma varit på ikea:
- Var är tilda då?
- Hon är hemma med johan.
- Jaha är han barnvakt?
- Nej han är pappa.
Barnvakt? Ursäkta mig men i vilken tidsålder lever ni? Idag tar pappor lika mycket ansvar som mammor. Inte som på 40-50 talet (kan jag tänka mig).
Johan är ingen barnvakt, han är tildas pappa och jag skulle aldrig ta det ifrån honom. Han älskar henne över allt annat på denna jord och det älskar jag honom för.
tack för att ni lyssnade.
Sv: Man väljer ju själv på vilken gräns man vill lägga bloggandet, innan man börjar blogga. Man kan blogga och vara personlig, behöver inte vara privat för de. Jag tycker de är jättetråkigt att du inte hittat din gräns i bloggandet så du kan göra de helt avslappnat utan att tänka på om du är för privat eller inte, och pga de så uteblir inläggen ofta helt.
Angående ditt inlägg, så vet jag inte om tjejen ifråga kanske syftade på att du faktiskt ammar och de var pga de hon menade att du inte skulle dricka, nu vet ju inte jag om du hade pumpat ur mjölk tills alkoholen gått ur kroppen, eller om ni körde med ersättning, under den tiden, eller om Johan ammade ;)
Lite roligt de där med att han undrade om Johan var barnvakt, hihi.
Sv: Man väljer ju själv på vilken gräns man vill lägga bloggandet, innan man börjar blogga. Man kan blogga och vara personlig, behöver inte vara privat för de. Jag tycker de är jättetråkigt att du inte hittat din gräns så du kan göra de helt avslappnat, utan att tänka på om du är för privat eller inte, och pga de så uteblir inläggen ofta helt.
Angående ditt inlägg, så vet jag inte om tjejen ifråga kanske syftade på att du faktiskt ammar och de var pga de hon menade att du inte skulle dricka, nu vet ju inte jag om du hade pumpat ur mjölk tills alkoholen gått ur kroppen, eller om ni körde med ersättning, under den tiden, eller om Johan ammade ;)
Lite roligt de där med att han undrade om Johan var barnvakt, hihi.
Sv: Man väljer ju själv på vilken gräns man vill lägga bloggandet, innan man börjar blogga. Man kan blogga och vara personlig, behöver inte vara privat för de. Jag tycker de är jättetråkigt att du inte hittat din gräns i bloggandet så du kan göra de helt avslappnat utan att tänka på om du är för privat eller inte, och pga de så uteblir inläggen ofta helt.
Angående ditt inlägg, så vet jag inte om tjejen ifråga kanske syftade på att du faktiskt ammar och de var pga de hon menade att du inte skulle dricka, nu vet ju inte jag om du hade pumpat ur mjölk tills alkoholen gått ur kroppen, eller om ni körde med ersättning, under den tiden, eller om Johan ammade ;)
Lite roligt de där med att han undrade om Johan var barnvakt, hihi.
Håller med dig till 100%. Många gånger under vår graviditet, särskilt under föräldragrupperna har jag blivit förvånad över hur mycket pappan automatiskt får stå "på sidan av". Måste kännas förjävligt, det är ju lika mycket hans barn som mitt liksom. Bara en sådan sak att 90% av alla som frågat "Hur känns det? Grattis!" vänt sig direkt till mig och inte ens sett åt hans håll trots att vi varit bredvid varandra. Jag har då vänt mig mot mannen och sagt "jo, det känns jättebra, eller vad tycker du?" bara för att försöka bryta det pinsamma stenålderstänket. Trodde inte jämställdheten skulle vara så efter samhället i övrigt vad gäller graviditeten...
