Fayas

Jag minns tillbaka när livet var blaha. Jag och johan låg och snackade i sängen igår och jag försökte minnas hur det var förut, när det inte var vi. Ioförsig så var jag ju ganska lycklig precis innan jag träffade johan. Men jag kom ju från ett rent helvete till förhållande. Det är otroligt vad man kan lära sig att stå ut med men men jag är iaf en erfarenhet rikare. Jag tackar gudarna för en kvinna jag träffade på midsommarafton förra året. Hon tittade på mig och skrattade sen lutade hon sig fram och sa "jag vill träffa dig om ett år, du ska bara veta vad det är som väntar dig"  Just i det ögonblicket förstod jag att det inte var där jag hörde hemma. Jag bestämde mig där och då, att gå vidare. Hur mycket jag än kämpade så skulle det aldrig funka. Tack. Det var en befrielse att få det bekräftat.

Nu förstår jag vad hon menade med "du skulle bara veta vad som väntar dig"
Jag är oförskämt lycklig. Har världens bästa pojkvän, som jag älskar så högt och som älskar mig tillbaka. Vi har precis köpt hus, och vi funkar något så otroligt bra ihop. Det kan helt enkelt inte bli bättre.

Nu har jag lämnat singellivet bakom mig och jag vill aldrig mer dit igen.

Johan och jag är nog gjorda för varann.