När Tilda kom till världen ♥

Klockan var halv 7 när vi kom in till förlossningen. Vi var nervösa och förväntansfulla. Vetandes att vi kommer vara 3 som åker härifrån.
Ca kl 11 efter diverse undersökningar så fick vi reda på att det var våran tur. Jag fick ryggbedövning och blev uppkopplad till alla möjliga apparater för att hålla koll på mig. Johan fick sitta brevid mig under själva snittet och sen skulle han följa med ut till bebisrummet där dom kollar vikten och suger bort fostervatten om det behövs. 

Spänningen är olidlig men efter några minuters bökande, bedövningen bedövar bara smärta och värme och kyla. man känner att dom håller på med något. Känslan att vara bedövad var som myror benen, som när det somnat typ. Skit samma. Johan börjar bli riktigt nervös och jag kan inte koncentrera mig på något annat än att han inte får svimma. Så jag ligger där och håller koll på min kille som ser alldeles förstörd ut. blek och gråtfärdig, min älskade johan. Svimma inte nu! kommer jag ihåg att jag säger till honom. Helt plötsligt hör man ett skrik, när är bebisen ute hör jag nån säga. Vad blev det frågar jag men får till svar Det får du se själv. 20 sek senare kommer barnmorskan fram med ett litet skrikande knyte. Det blev en tjej!:) Känslan är obeskrivlig! Lyckoruset vet inga gränser och det enda jag vill göra är att pussa å klappa den lilla! Men nu skulle dom iväg och kolla henne. Johan smiter iväg och där ligger jag. Ensam med narkosköterskor, läkare. Tröttheten kommer över mig som att jag blivit överkörd av ett tåg. Jag var nog mer spänd än vad jag trott. Säger till sköterskorna hur jag mår och tjatar på om hur vacker hon är! bebisen alltså. Att något så vacket kunde komma ifrån mig hade jag aldrig trott. 
 
Efter några minuter kommer dom tillbaka. Johan, stolt som en tupp och rödgråten, bärandes på våran skatt. Och det enda jag kan tänka på är hur vackra dom är och hur trött jag var. Kännde mig svimmfärdig av trötthet. Vi gosar, pussar och bekantar oss med våran sötnos medans dom syr ihop mig igen. Sen flyttas jag över till sängen igen och får upp tilda på bröstet nån minut. Slås än en gång hur söt och perfekt hon är!
Dagen till ära så är det fullt på förlossningen så jag får åka upp till uppvaket i några timmar innan jag får åka till bb. Jag minns inte så mycket från uppvaket. sov mest. Men jag vet att jag tjatade om att jag fått världens sötaste dotter. Ringde till mamma och pappa så fort jag kommit upp till uppvaket. Och jag var lite snurrig i mössan men jag fick fram att vi hade fått en dotter och hon var otroligt söt.

Efter 2 timmar tyckte dom att jag kunde åka upp till bb, jag var fortfarande helt slut men nu ville jag gosa med bebisen. min första fråga var är min kille och bebis på bb? nej inte än va svaret. men nästan samma minut som jag kom dit så kom dom oxå. Lyckan var total! Bedövningen hade inte riktigt släppt än så jag kunde inte röra mig så mycket men det brydde jag mig inte om. Johan och bebisen var där och då var allt bra.

Resten av dagarna på bb bestod av bebisgos, smärtlindring och försöka återfå krafterna så vi kunde åka hem till helgen.

Jag rekomenderar verkligen att man stannar några dagar på bb efter förlossningen. Helt underbar personal! och det var otroligt skönt att man bara kunde gå och hämta mat eller ringa på klockan om man behövde hjälp eller hade frågor om allt möjligt.

Om ni har några andra frågor om kejsarsnitt eller något så får ni gärna fråga:)


Tilda, 10 min gammal


Tilda 1 dag gammal

Sluttampen:)

Om två dagar är det dax, då kommer vårat barn till världen. Det känns märkligt, att veta. Det känns otroligt skrämmande och spännande:)

Tänk va. En liten bebis:) Våran bebis:)

Från och med tisdag kommer inget vara sig likt..
Det är så otroligt spännande!

Jag kan knappt vänta!:D

Dagarna är räknade!

nu har nedräkningen börjat på allvar.. 6 dagar kvar. Var på sista besöket hos bm igår och allt var som det ska:) Fick yttligare info om kejsarsnittet men det var väl inget vi inte visste sen tidigare då vi pratade med läkaren..

Om mindre än en vecka är man mamma.. haha tokigt bra. Ska bli skönt att få träffa den lilla:)

Nätterna är inte roliga nu.. har starka mesvärksliknande värkar. Lycka till å sova då men i natt sov jag som en kung. Skönt att känna sig utvilad:D Så idag ska jag ta tag i lite tvätt och städning, som vanligt:P Skönt att vara hemma fru;)

Ihelgen kommer mina söta vänner hit på en mys och ompysslar kväll. Äta god mat och bara ha det bäst. Ska bli helt underbart!:D sista gången vi ses utan att jag oxå har en kotte att ta hand om hihi åh vad jag längtar.
Märks att johan längtar som 17 oxå, han boar nog mer än mig hihi Min underbara kille. Han e bra han<3

Visst är jag orolig och nervös inför operationen.. rädd oxå faktiskt. Vet ju inte hur lång tid det kommer ta att läka eller hur man kommer att må. Jag ska ju vara vaken under själva snittet och så.. så jag slipper ju ligga på uppvaket men ja.. jag e lite nervös.. har aldrig opererat mig innan.. Det kommer säkert gå jätte bra men ja.. man vet ju aldrig..

Nej nu ska jag ta tag i den här dagen!

tjoflöjt!

Gårdagens äventyr

Jag trodde att jag hade fel men det visade sig att jag hade såå rätt.

Vi kom upp till ul. Där visar det sig att jag haft rätt hela tiden.. bebisen ligger i sätesbjudning dvs med stjärten först. Vi fick då gå ner till förlossningen för att försöka vända på lill*n men efter ctg övervakning och 3 vändningsförsök av läkare och överläkare så gav vi upp. Bebisen har "kilat" fast sig och ville abslout inte vända sig. Det var ingen behaglig upplevelse.. Det går till såhär: läkaren tar tag om stjärten och huvudet (på ut sidan av magen) och försöker få bebisen att göra en kullerbytta typ. Min mage känns mörbultad idag..

Fick prata med läkaren. Dom rekomenderar ju inte att man föder vaginalt om barnet ligger i säte eftersom man kanske inte är stor nog i bäckenet. Såå ja.. Jag ska bli snittad.

Självklart blev reaktionerna många.. allt var så omtumlande.. Jag ville ju föda. Jag hade ju förberett mig i 8 månader och så går det inte.. Det känns snopet. Tankarna är många.. Bebisen har ju fortfarande en chans att vända sig men eftersom det är så trångt i magen så är chansen liten.. *sucka* måste säga att jag är lite besviken men det är ju iaf samma "utgång" dvs att jag och johan blir föräldrar:)

såå.. *trummvirrvel*



Den 15/3 kommer våran bebis till världen och vi blir föräldrar:D


v 36 typ

Ja nu j*klar är det inte långt kvar!!!! den 25/3 är det äntligen dax (förhoppningsvis) Idag ska jag packa och dubbelkolla allt! Tankarna kring förlossningen är många men hanterbara. Man undrar ju HUR ont det kommer att göra:S Imorgon ska vi iväg på extra ul:et. Pirrigt. Ska dock bli skönt att se vilddjuret igen:)

Det känns som att magen har sjunkit ner lite grann nu iaf.. Skönt att kunna äta. Jag har även börjat få mensvärksliknande smärta i ryggen och nedredelen av magen.. förvärkar mån tro? det knuffas och puffas en heldel oxå:)

härligt värre!:D


En liten undran: vilka läser min blogg? lämna en kommentar!:)

Livet.. inte från den ljusa sidan.

Man undrar ju hur mycket en människa ska behöva stå ut med. Jag tänker på en kompis till mig. Visst att man är stark och man klarar av mycket "skit" här i livet men det måste ju ta slut nångång? Tänker på hennes anhöriga och hennes man:´( Dom behöver mycket kärlek just nu. *skänker mycket kärlek*

Det gör ont i mig att det ska behöva vara såhär.. en annan tycker att man har det svårt ibland men då får man se sig omkring och förstå att man inte har så mycket att "komma" med..

Livet är bara så orättvist.. Mina tankar finns hos er!

RSS 2.0