Fayas

Ibland känns det som att månaderna är ett ända långt kämpande. Jag kämpar för att få ihop timmarna för att kunna få någon lön. Jag är så innerligt trött på denna ovisshet. Får ont i magen varje månads slut och varje ny månads början. Varför kan inte månaderna vara längre? Man är aldrig ledig och när man väl "tar" ledigt så får man ont i magen för att man ev kunde fått jobba precis då.

Det är ingen rolig tid som börjat på jobbet nu. Med nytt shemasystem där dom som anställda ska täcka upp för varandra = mindre jobba för vikarier= inge jobb för mig= ingen lön till mig. Det är inte kul. Jag kan inte stå tillgänglig en hel månad och bara få jobba några dagar. Det är en hemsk tanke men som timmis går man och hoppas på att folk ska bli sjuka för att man ska få jobba.

Funderar på om jag ska byta kommun men känns trist eftersom jag lärt känna så många av personalen och brukarna. Skulle verkligen vilja ha lite vardag snart. Så man slipper oroa sig, så man kan andas ut. Det sliter verkligen på en att behöva hålla på såhär.

Ge mig ett vikariat!


får fan magsår snart...